”Alla barn beter sig som vuxna, de är inte barn längre”

AL-SHAAR. I hela sitt liv har Yousef, 3, levt i krig.
Pappan har förbjudit honom att gå utomhus.
I stället lutar han huvudet på balkongkanten och tittar på de andra barnen, ibland ända tills han somnar.

text Nivette Dawod foto Magnus Wennman

Treårige Yousef har vuxit upp med krig. Han får inte gå utomhus för sin pappa, men balkongen går bra. Där brukar han stå och titta på barnen. Foto: MAGNUS WENNMAN

Yousef ser ut att slumra när vi tittar upp. Vi ser bara hans lilla huvud. Ansiktsuttrycket är milt, avslappnat.

Han öppnar sakta ögonen och stänger dem igen. Säger inget.

– Han sitter jämt så där, säger en pojke som ska visa sig vara storebror

Taher, 10, samtidigt som han tömmer en påse med stenar på gatan. Stenarna har han och de andra barnen kastat mot råttorna i trappuppgången, så att de inte ska smyga sig in i hemmet.

Trots ljudet reagerar inte Yousef. Han fortsätter att slumra, med huvudet lutat mot balkonggrundens stenmur.

Två små fåglar piper från buren som hänger på balkongen. I övrigt är Yousef ensam på sin plats. När vi kommer upp i lägenheten förstår vi varför.

”Inte barn längre”

Balkongutrymmet är litet och fyllt av prylar, bland annat en trehjuling, som Yousef bara får cykla på inomhus.

Pappan Mohammed Aga vill inte att han går ut.

– Han får stå här och titta. Jag vill inte att han ska bli förvirrad som de andra barnen. Alla barn här beter sig som vuxna, de är inte barn längre, säger Mohammed Aga.

Yousef lutar huvudet mot balkongkanten, ibland slumrar han till när han följer barnens lek där ute. Foto: MAGNUS WENNMAN

Familjen lämnade som så många andra al-Shaar under oppositionsstyrkornas belägring av östra Aleppo 2012. Enligt Mohammed Aga flyttade de för fem år sedan, när hans arméanslutna broder fixade ett kontrakt åt dem på en lägenhet i Salahuddin, en lägenhet som familjen fick låna av en officer.

Men Salahuddin ligger också i östra Aleppo, och under regeringens markoffensiv i höstas hamnade familjen mitt i frontlinjen.

– Det var som ett fängelse, jag kunde inte släppa ut barnen alls där. Det här är första gången Taher får gå ut själv. Men han får inte gå ut så ofta, säger Mohammed Aga.

Storebror Taher, 10, har samlat stenarna som legat i familjens trappuppgång och häller ut dem på gatan. Barnen kastade sten mot råttorna i trappuppgången under gårdagen, så att de inte skulle smyga upp i lägenheterna. Foto: MAGNUS WENNMAN

Är inte rädd

Han blev själv träffad av granatsplitter på väg till jobbet i Suleymanie, där han är silversmed. Exakt när det var minns inte Mohammed Aga.

– Jag har splitter i huvudet och hela kroppen. Det var min bror som tog mig till sjukhuset, säger han och visar upp sina skador.

Yousef minns inget av kriget säger pappan först, som om det vore över nu när armén kontrollerar al-Shaar.

Sedan ändrar han sig.

Yousef minns, men han är inte rädd, menar han.

Alla har ännu inte elektricitet i al-Shaar. På en del gator har generatorer satts upp, på andra råder mörker. Foto: MAGNUS WENNMAN

– Det är klart han minns. Det är ju det enda pojken sett i sitt liv. Huset i Salahuddin var fullt av märken från beskjutning.

Treåringen brukar vinka till stridsflygplanen. Och härma ljudet av skottlossning:

– ”Baba!”, ropar han först, efter mig, säger Mohammed Aga.

– Och sen: ”ba-ba-ba-ba-bap”, som ett vapen, härmar han.

– Men han är aldrig rädd.

Lämnade kvar högtalare

Det har gått ungefär en månad sedan familjen kom tillbaka till al-Shaar och den tomma lägenheten. Pappan har hört sig för och är övertygad om att det var män från någon islamistgrupp som bodde i och sedan plundrade familjens lägenhet innan de stack eller dödades. Antagligen var de riktiga fundamentalister, säger Mohammed Aga, eftersom de lämnade kvar hans gigantiska högtalare:

– Jag tror inte att de lyssnade på musik, säger han.

Hemmet i al-Shaar var plundrat när familjen återvände efter regeringens offensiv. Men Mohammed Agas älskade högtalare stod kvar. Han spelar Michael Jackson på hög volym, bredvid står sonen Taher, 10. Foto: MAGNUS WENNMAN

Men det gör Mohammed Aga.

Så snart elektriciteten kommer till al-Shaar sätter han på Michael Jackson och skruvar upp volymen högt.

Yousef blir glad.

I familjens sovrum, strikt avskild från männen i lägenheten som inte är hennes familjemedlemmar, finns äldsta dottern Rama, 14, som berättar att hon brukar dansa med lillebror Yousef när pappan sätter på musik. Hon visar upp sin virkning och sina bästa Bollywoodvideor som hon tittar på via Youtube, när familjens mobiltelefon har batteri.

Yousef sover tillsammans med resten av familjen i ett litet sovrum i lägenheten i al-Shaar. Foto: MAGNUS WENNMAN

Vill övertyga pappan

Rama längtar efter att börja skolan. Hon hann läsa fram till fjärde klass innan kriget kom och skolan stängdes. Pappan är kluven till om något av barnen ska få börja i skolan än. Området är alldeles för farligt fortfarande, tycker han.

Men Rama vill. Hon viskar smygande att vi ska försöka övertyga hennes pappa.

– Snälla, säg till honom att jag borde gå i skolan.

Favoritämnet är arabiska. Och att virka, förstås. Vi frågar till sist vad hon vill bli när hon blir stor.

– Utbildad. Jag vill bli utbildad, säger hon.

Dela på Facebook Dela på Twitter