Här är vägen alla
vill kontrollera

Motorvägen mellan Damaskus och Aleppo kallas M5.
Den passerar nästan alla viktiga städer i Syrien – och befinner sig mitt i stridszonen.
Aftonbladet har rest på vägen som alla vill kontrollera.

text Nivette Dawod foto Magnus Wennman

14.05 Bensinmacken i Mazzeh, centrala Damaskus. Att tanka en bil i centrala Damaskus är en utmaning. Efter halva tanken slocknar allt. Elektriciteten, ”al-kahraba”, har gått. Det tar några minuter innan reservgeneratorn kommer igång. Vår chaufför försöker fylla bilen med ytterligare lite bensin. Hade vi åkt raka vägen mellan Damaskus och Aleppo är det 36 mil, tre-fyra timmars resa.
Men det är för farligt.

M5 är Syriens absolut största och viktigaste motorvägsförbindelse. Det är vägen alla vill kontrollera. Den passerar städerna Hama och Homs och skär genom Idlibprovinsen. Khan Sheikhoun, som uppmärksammats för regimens kemgasattack nyligen som dödade 87 personer, ligger precis vid motorvägen.

Nusrafronten, IS och lokala väpnade grupper håller alla till längs vägen.
Risken för bakhåll, landminor, provisoriska vägspärrar och bombflygräder är på vissa sträckor extremhög.
Vår alternativa rutt är därför noggrant planerad. Den blir nästan 45 mil lång, och tar oss över sex timmar att åka.
Vi har alla tillstånd vi behöver från informationsministeriet för resan till Aleppo. Nu har vi äntligen fått klartecken.

14.27 Vi tar motorvägen längs Mazzeh ut ur Damaskus. Här hölls protester alldeles i början av det som en kort period kallades Syriens arabiska vår. I höjd med Bashar al-Assads gigantiska vita presidentpalats i området al-Tal skämtar vår tolk: ”Vill ni sticka in och säga hej?”.

Telefonen ringer. Vår regeringsöverrock från informationsministeriet har ändrat sig och behöver åka med i vår bil till Aleppo. Vi kan inte säga nej. Bilen vänder om. Vi får göra om proceduren.

15.35 Nu tar vi en annan väg från Mazzeh, och passerar området Adra. Flera orter låter bekanta, och vi inser att det är för att krigets grymheter pågått under så lång tid. I Adra anklagades islamister 2014 för att ha utfört en massaker på minoritetsgrupper. Det är 13 mil till Homs härifrån, står det på en skylt. Den här vägen är säker. Regeringens militär kontrollerar den. Vi svänger av efter en stund och hamnar på M5.

15.43 I höjd med Jabadin, en av de sista byar där befolkningen fortfarande pratar Jesu språk, arameiska, spelar chauffören Elena Paparizou. Vi försöker berätta att hon är svensk och har tävlat i Eurovision för Grekland för vår regeringsöverrock. Hon tittar på filmer med Hizbollahs ledare på sin telefon.

Vid militärvägspärren får vi frågor om ursprung. Är inte alla i Sverige kristna? frågar chauffören, tolken och regeringsöverrocken.

16.17 Vi passerar en skylt mot Yabroud. Det var här någonstans som journalisterna Niclas Hammarström och Magnus Falkehed blev kidnappade när de var på väg ut ur Syrien, på väg till Libanon 2013. Vi frågar inte vem som kontrollerar området nu, men känner hur chauffören ökar farten. Vi fullkomligt blåser förbi nästa skylt, där det står Anabk. Vad gör Anna Book i Syrien? hinner jag tänka.

16.53 Landsbygden utanför Homs.

Träden lutar sig märkligt när vi närmar oss det som en gång kallades ”revolutionens huvudstad”, Homs. De ser ut som om de har gett upp och böjt sig för läggdags. ”Det är vinden, vi är i utkanten av Homs, det blåser väldigt mycket här”, säger vår tolk.

17.11 På väg 60 genom Homs. Inte en enda byggnad ser ut att vara hel. Längs den här marknadsgatan har några av de allra värsta striderna utspelat sig i Syriens tredje största stad. Krypskyttar sköt mot varandra från butikerna. Från 2011 till 2015 var Homs kontrollerat av oppositionsstyrkor. Nu är staden till stor del regeringskontrollerad, men kriget gör sig påmint.

18.06 Vi tittar på kartan och konstaterar att M5 börjar bli för farlig att åka på. Nästa stora stad på vägen är Hama, och här har oppositionen nyligen inlett en offensiv och under en kort tid lyckats ta kontroll och sedan förlorat över ett tiotal byar. Osäkerheten är för stor kring vem som kontrollerar motorvägen. Vår omväg börjar.

Chauffören, som hittills har rökt med sitt fönster öppet hissar upp rutan och låser dörrarna. Han svänger av mot en väg som heter D48 och som går mot al-Salamiya. Militärposterna blir allt fler. Fordonen som gör oss sällskap färre. En lastbil med leksaksbarnvagnar framför oss kör mycket vingligt.

18.18 ”Potatischeckpointen” kallas den här militäravspärrningen vid al-Salamiya. En beväpnad man med isblå ögon granskar våra presskort som vi fått av informationsministeriet och söker igenom vår bil för vapen och explosiva ämnen. Han ifrågasätter varför vi åker den här vägen så sent på eftermiddagen. Vet vi inte att den är farligast i mörker? Han varnar för att de små vägarna kan stängas plötsligt. I så fall är vi fast mellan områden som kan vara kontrollerade av Nusrafronten på ena sidan, och Raqqaprovinsen, där IS styr, på andra sidan.

18.31 Vi närmar oss Sheikh Hilal på väg 42. På de gröna fälten ser vi rester av rostiga stridsvapen. Vi är den enda bilen på vägen just nu och vi kör fort, nästan 160 kilometer i timmen. Avgasröret vrålar.

18.43 Ithriya ligger bara tre mil från Raqqaprovinsen. Senast i juni förra året inledde armén en offensiv mot Raqqa från en av kullarna här. Fälten är helt öppna. Tankarna går. Hur långt når en raket? Ledningar är välta, utbrända lastbilar ligger längs vägen. Vi är 13 mil från Raqqa. Åker fruktansvärt snabbt nu. Chauffören vill vara framme i Aleppo vid 20-tiden. Ju senare, desto mer osäkert. Hela kroppen är spänd. Vi får inte fotografera ut genom fönstren som tidigare. Varje gupp i den stridsskadade vägen känns som att kastas ur en slangbella. Tur att vi har bilbälten.

19.11 Nu har vi svängt mot Khanaser. Kartnålen visar inte längre Raqqa framför oss. Uppåt ligger Aleppo. Men det går fortfarande mycket fort och vi är ensamma på vägen. Inte en enda gatulampa lyser upp. Vi vet att Aleppos landsbygd har varit, och fortfarande är, plats för hårda strider. På andra sidan Jabbulsjön ligger Deyr Hafir som fram till i mars var kontrollerat av väpnad opposition.

19.44 Fortfarande ensamma på vägen, någonstans längs Aleppos landsbygd. Ingen el och nu har mörkret lagt sig. Det vi ser när vi tittar ut är totalförstörda byggnader. En-två lastbilar passerar oss. Det är ödsligt. Men den värsta faran är över. Den här vägen är kontrollerad av militären.

20.12 Vi åker via industriområdet Jibreen in i östra Aleppo. Då vet vi inte att vi snart ska komma tillbaka just hit, till flyktinglägret Jibreen. Det är nästan omöjligt att tänka sig att något fungerande liv kan finns här, eftersom alla hus är raserade och förstörda.

20.31 Vi stannar vid hotellets säkerhetskontroll. Vi bor i västra Aleppo, i det hotell dit alla journalister förs när de ska rapportera härifrån. Från hotellfönstret ser vi stadens citadell, där striderna rasade för bara några månader sedan under offensiven. Till vänster syns upplysta byggnader, restauranger, liv och rörelse. Till höger, i öster, syns det som flera gånger beskrivits som helvetet på jorden.

• Följ Nivette Dawod på Twitter
• Följ Magnus Wennman på Instagram