”Det här kriget
har åldrat mig”

HANANO. Det var motståndets kronjuvel.
Hanano var under flera år det största oppositionsbelägrade distriktet i östra Aleppo.
Nu får återvändande militärfamiljer flytta in i gamla fienders hem.

text Nivette Dawod foto Magnus Wennman

– Vi fick det här av staten! ropar en man i rullstol.

Han fortsätter:

– Gud välsigne Bashar al-Assad, Gud välsigne Hafez al-Assad!

Utanför familjens kombinerade lilla butik och lägenhet sitter en kvinna som väntar på att tanken från syriska Röda halvmånen ska fyllas med vatten igen.

– Fotografera inte vårt lidande! ropar hon.

Himlen dånar av stridsflygen över oss. Flygbasen Kuweires ligger nära.

I Hanano är den syriska arméns närvaro stark. Det finns en anledning till det.

Innan regeringsarmén tog kontrollen över området i november förra året var detta oppositionsstyrkornas kronjuvel. Det första – och allra största – distrikt i östra Aleppo som de väpnade grupperna hade kontroll över.

Ryska soldater på plats

”Ingenjörsgrupper tar nu bort minor och explosiva ämnen som terroristerna planterat på torg och gator”, löd arméns uttalande när Hanano intogs i slutet av november. Den syriska regeringen kallar alla som strider mot den för terrorister.

Vi får passera militära vägkontroller, precis som överallt i Aleppo, men måste också anmäla vår närvaro hos militärklädda män och kontraterrorismenheten. Vi får med oss ytterligare en överrock förutom den vi redan har fått av det syriska informationsministeriet, en svartklädd man som guidar runt oss. På en byggnad i centrala Hanano hänger en rysk flagga och utanför står beväpnade män i röda baskrar.

Vi får inte fråga om de röda baskrarnas roll i Hanano, men får bekräftat att de är ryssar.

– De ska ut på uppdrag. Vi vet inte vad de gör riktigt, de kör sin egen grej, säger en av de militärklädda männen.

Knackade på dörren

Åter vid den för tillfället tomma röda vattentanken träffar vi Fatme Younes, 51, som återvänder till sitt hem för första gången. Hon erbjuder oss att följa med.

Hennes systerson tillhör den syriska armén, så hon fick besked av honom så snart hemmet hade rensats ut på oppositionella.

Fatmes 19-åriga son Adel berättar att det var i början av 2012 som det knackade på dörren. Flera män från samlingsgruppen av oppositionella styrkor, Fria syriska armén (FSA), stod utanför, enligt Adel.

– De kom in och sa ”ut härifrån”. Vi kom tillbaka några dagar senare och hämtade det allra viktigaste när de inte var här. Vi fyllde bilen och stack till byn Jibreen där våra släktingar bor, säger han.

Nu ska familjen flytta tillbaka till sitt efterlängtade hem i Hanano. Men först måste de renovera. Köpa nya möbler. Huset är tomt, hemmet plundrat.

– De har tömt mitt hem, men vi vågar inte säga något om det. Kanske kommer de tillbaka och hämnas, säger Fatme Younes.

”Kriget har åldrat mig”

Hon ser äldre ut än sina 51 år, men det säger vi förstås inte till henne.

– Du skulle ha sett mig för fem år sedan, då såg jag ut som 25. Det här kriget har åldrat mig, säger hon själv.

En annan familj bor sedan fem månader tillbaka i ett näst intill utbränt höghus. Lägenheten är svart av sot och de är sex personer som delar ett sovrum. Huset har varken el eller vatten, och de gapande hålen i byggnaden täcks av plastskynken med FN-loggor.

Barnen är tysta och lugna.

– De brukade vara väldigt rädda, men nu har de nog glömt kriget, tror jag, säger pappan Ahmad Qaddor.

Förskolan som står mellan familjen Younes och familjen Qaddors hus har använts som en av många samlingsplatser för de väpnade grupperna. Här ligger en halv ammunitionsväst och en tom ammunitionslåda på golvet. På en av väggarna sitter en vit tavla fortfarande uppsatt men porträttet på den förre presidenten Hafez al-Assad som någon klistrat fast på tavlan har ristats sönder.

Den klassiska fontänen som ofta återkommer i gamla syriska byggnader står uttorkad.

Nio skolor har öppnats

Både de som bott i området tidigare och regeringstrogna Aleppobor som förlorat sina hem under kriget får flytta in i byggnaderna i Hanano nu.

Hela nio skolor, som tidigare varit högkvarter åt de väpnade oppositionsgrupperna, ska ha öppnats för skolelever, enligt vår regeringstolk.

Tioårige Ahmad är en av de som har börjat i skolan. Vi träffar hans familj i kön till Röda halvmånen, där mamman hoppas få registrera familjen, få saker till det nya hemmet, och lite mat för dagen.

Ahmads ansikte är ärrat av kriget. Taket och väggarna kollapsade över honom i hemmet i al-Humaymah al-Kabira nära Deir Hafer. Exakt när minns han inte, men han är rädd för stridsflyg sedan dess, säger han.

– Fast inte de som flyger över oss nu, för de skjuter inte, säger Ahmad.

Familjen kom till Hanano för knappt två månader sedan, efter att den syriska armén tog kontroll över staden Deir Hafer i mars 2017.

– De lät oss inte lämna våra hem innan dess, säger Ahmads mamma, och syftar troligtvis på de oppositionella grupperna.

”Det är säkert här nu”

Kvinnorna i brödkön pratar inte med militärerna som står några meter bort. Men de känner sig säkra av deras närvaro, berättar flera av dem.

– Det finns ingen fara här längre. Det är säkert, armén är ju här. Våra män är alla militärer, säger Fatma Abdelqader Hmadi som flyttade hit till Hanano för två veckor sedan.

Amina al-Ahmad rycker oss åt sidan för att berätta att hon bott i Hanano under hela belägringen, och att hon gläds åt att militären nu är i området:

– Jag vägrade att lämna, även när oppositionsgrupperna var här. Jag sa: ”jag stannar hemma, så får vi se vem som vågar ge sig på mig. Jag är inte rädd för något! Jag är bara rädd för Gud”. Sedan kom militärerna, de är fantastiska. De har till och med gett oss sin egen mat vid tillfällen!

Hon förstår inte varför kriget i Syrien alls behövde starta, säger hon:

– Det är folket som har förstört allt. Vi hade allt. Läkare, mataffärer, den vackraste marknaden. Vi har den bästa presidenten, och hans pappa som styrde före honom. Min familj hade sex bagerier i Sakhour, men nu har allt förstörts under kriget. FSA har inte lämnat någonting orört.

• Följ Nivette Dawod på Twitter
• Följ Magnus Wennman på Instagram